Sweden Rock Festival 2011

Det blev inte riktigt som jag tänkt med fältbloggandet på festivalen (otippat). Jag hade varken tid, lust, eller batteri på mobilen till att blogga på plats. Det har jag däremot nu, så jag tänkte skriva lite om höjdpunkter och pliktmässiga besök på festivalområdet såhär i efterhand istället.





Jag väljer att börja med de två pliktmässiga spelningarna, som jag egentligen inte var speciellt intresserad av. Men som jag ändå gick på för att inte bli idiotförklarad av folk som sitter hemma och läser recensioner och har järnkoll på vilka artister som spelar. Fast som detta till trots är för snåla för att köpa en biljett och åka själva.

Ozzy Osbourne

Jag är som jag nämnt tidigare på denna blogg inget fan av Ozzy och kan efter gårdagens spelning inte säga att jag ändrat uppfattning. Ozzy år 2011 låter fan inget vidare alltså. Visst karln verkade pigg och glad när han yrade omkring på scenen och klappade händer samt vrålade "I cant fucking hear you" och "Louder". Men jag tycker nog inte att det och lite sprut med brandsläckaren räcker för en fantastisk konsertupplevelse.


Judas Priest

Judas Priest gör sin sista världsturné och det känns som ett bra karriärsval för ett band som inte varit bra live på flera år och vars senaste studioalbum enligt min mening suger. Anders Dahlbom recenserade spelningen i Expressen och kallade den ett "värdigt avslut". Jag tror inte att vi var på samma konsert.







Och så till höjdpunkterna.


Morbid Angel

En av årets bättre spelningar stod dödsveteranerna från Florida för. Faktum är att de var så bra att jag med tveksamma steg tvingade mig ner för att se sista halvan av Saxons spelning som dessvärre krockade med Morbid Angels. Ett ganska bra betyg från mig eftersom jag sammanlagt har lyssnat på ungefär en kvart av gruppens material tidigare.





Saxon

Som tur var så lämnade jag inte Sweden stage och Morbid Angel i onödan. Saxon lät förvånansvärt bra och hade Rob Halford bara haft hälften så mycket röst kvar som NWOBHM kollegan Biff Byford har så hade Judas Priest fan i mig kunnat bjuda på ett "värdigt avslut".













Rob Zombie

Det är ganska svårt att få till musik som innehåller såpass mycket elektroniska inslag som herr Zombies live. Jag tyckte dock att karln lyckades rätt bra, särskilt med de gamla White Zombie låtarna. Sedan var det ju ganska kul att åtminstone EN artist bjöd på lite scenshow i år. Hans rörelsemönster på scenen passar dock rätt dåligt ihop med hans namn, piggare zombie får man leta efter.


Thin Lizzy

Man får tydligen inte gilla Thin Lizzy utan Phil Lynott eftersom det ses som något slags coverband. Det skiter jag fullständigt i. Coverband eller inte. Den nuvarande sångaren Ricky Warwick låter riktigt lik Lynott och han sjunger bra mycket bättre än både Ozzy och Halford. Så det så!







Down

Årets absoluta höjdpunkt var forne Panterasångaren Phil Anselmos Down. Jag tror aldrig att jag har sett en bättre spelning faktiskt. Och första gången jag sett en riktigt bra och intim spelning på SFR:s största scen. Djävulskt röj och stoner-sludge från New Orleans från början till slut. Jag tar tillfället i akt och tipsar om deras debutalbum NOLA med en Spotifylänk nedan.

Down-NOLA (Spotify)




Nifelheim

Priset för årets i särklass fulaste band går definitivt till bröderna hårdrocks black-spiid-mettal band Nifelheim. Det låter väl i princip lika bra som vilket annat black metal band som helst men hur fan ser karlarna ut egentligen översållade med läder, nitar och fyrtumsspik samt ett hårfäste högre än Roger Pontares och Sjuttiotalsmustasch. Herre jävlar vilken syn.

Ozzy Osbourne - Time after time

Jag har väl aldrig varit något fan av Ozzy Osbourne, särskilt inte när han gör sliskiga ballader av det här slaget. Den här videon är jag dock imponerad av. Inte nog med att karln envisas med att bära kostym med uppkavlade kavajärmar. Han har dessutom tvingat på Zack Wylde en kostym, mycket bizzart. Man kan tycka att det vore konstigt nog att Ozzy mer ser ut som Don Johnson i Miami Vice än "The prince of darkness" men för säkerhets skull så har de slängt in en handfull dvärgar i mixen. Titta och njut/skäms.


Ozzy Osbourne - Time after time (Youtube)

Immortal - Blashyrkh (Mighty Ravendark)

När det kommer till Black metal så är jag en aning kluven. Dels så gillar jag (för det mesta) musiken, men samtidigt så är imagen i de flesta fall så otroligt fånig att man nästan skäms för att lyssna på eländet även om man skulle vara ensam. Ett band som åtminstone till det yttre har tagit det här med Black metal-fånerier till helt egna nivåer är Immortal. Den ena av deras videor är fånigare än den andra. Jag hittade vid något tillfälle ett klipp på Youtube med de tio sämsta Black metal-videorna någonsin. Immortal stod för TRE av dessa videor och resten av banden var obskyra band från Polen och Amerikanska enmansprojekt. Detta är kanske inte Immortals sämsta video, men den är rejält tramsig och dessutom ganska "påkostad" i jämförelse. Om ni skulle avsky musiken, vilket inte är helt osannolikt. Så stäng av ljudet eller försök att stå ut för det här är mycket fånigt och humoristiskt, speciellt den härliga rusningen över berget vid 4:00.



Immortal - Blashyrkh (Mighty Ravendark) Youtube

Helloween - I Want Out

Jag kan inte påstå att jag någonsin har lyssnat på Helloween. Jag är dessutom tämligen säker på att jag aldrig kommer att göra det i framtiden heller. Tysk Power Metal är nämligen inte min kopp med varm dryck så att säga. Hur som helst så fick jag iallafall denna fantastiska video av bandet i fråga uppspelad för mig av någon av bröderna Österdahl, jag tror det var Österdahl d.ä. Och musikvideomagi av det här slaget går bara inte att blunda för, om man inte har lätt för att skämmas över andras pinsamheter då vill säga.





Helloween - I Want Out (Youtube)

Judas Priest - Hot Rockin'

Judas Priest är kanske inte kända för sina fantastiska musikvideor eller för den delen skivomslag, om du frågar mig (men frågar du Anton Hjalmarsson så kan svaret bli ett annat). Men med videon till singeln Hot Rockin' från albumet Point Of Entry (1981) så överträffar de till och med sig själva i smaklöshet och fåneri och gör en av de sämsta (läs bästa) musikvideor jag någonsin sett. Titta och njut då fem relativt taniga engelsmän tränar på gym och tänder eld på diverse instrument för att rocka extra hett.



Judas Priest - Hot Rockin' (Youtube)


Ps. Anton Hjalmarsson, it's nothing personal, it's strictly business. Ds.

Musikvideor

Finns det något bättre än en riktigt bra musikvideo? Ja, en riktigt dålig musikvideo naturligtvis. Nu finns det ju hur många som helst av den varan och jag orkar helt enkelt inte leta upp hur många som helst. Dessutom kan det ju kvitta om David Hasselhoff gör en dålig musikvideo eftersom karlns låtar ändå suger ordentligt redan innan man förärat dem med rörliga bilder. Därför tänkte jag presentera ett gäng låtar som kanske inte är jättebra men ändå lyssningsbara, det som lyfter dem till perfektion är däremot deras fantastiskt dåliga videor. Sällan har uttrycket "så dåligt så att det blir bra" varit så aktuellt som i blogginläggen som följer detta fram till Sweden Rock Festival då jag ämnar utföra lite fältarbete och kanske bjuda på lite livebilder samt en recension eller två om jag är nykter nog.

Ennio Morricone

Jag väljer även denna gång att avsluta bloggtemat med en legend inom genren. För allt mindre än att italienaren Ennio Morricone skulle vara en legend inom filmmusik vore en underdrift. Han slog igenom som kompositör av filmmusik med Sergio Leones Dollartrilogi, d.v.s. För en handfull dollar, För en handfull dollar mer och Den Gode, Den Onde, Den Fule. Sedan dess har den idag 82 årige Morricone skrivit musik till över 500 filmer. Nedan finner ni en länk till ett samlingsalbum med filmmusik av Ennio Morricone samt två länkar till filmscener där hans musik förekommer.




A fistful of filmmusic-The musical hits of Ennio Morricone (Spotify)

Scen ur Kill Bill 2 (Youtube)

Scen ur The Good, the Bad and the Ugly OBS! Slutscenen (Youtube)

Full Metal Jacket / The Trashmen

Om Apocalypse Now är en av tidernas bästa krigsfilmer och listan bara rymde två filmer så vore Stanley Kubricks Full metal jacket från 1987 den andra. Filmen har dessutom som så många andra Vietnamfilmer ett grymt soundtrack. Orsaken till detta är väl troligtvis att det gjordes jävligt bra musik mellan 1965 och 1975 under vilken tidsepok filmer om Vietnamkriget av förklarliga skäl brukar utspelas. Soundtracket till Full metal jacket innehåller bland annat låtar av Rolling Stones och Nancy Sinatra men även låten Surfin' Bird av surf-/rockgruppen The Trashmen som ni i vanlig ordning finner länkar till nedan.


The Trashmen-Surfin' Bird (Spotify)

Scen från Full metal jacket (Youtube)

The Departed / Dropkick Murphys

The Departed är inte på långa vägar Martin Scorseses bästa film, men det är konstigt nog den enda för vilken han erhållit en oscar. Filmen är dessutom en remake på en Hong Kong-action vid namn Infernal affairs. Överskattad eller ej så är det en bra film med en grymt bra themesong, nämligen I'm shipping up to Boston av Dropkick Murphys. Innan jag såg The Departed så hade jag faktiskt aldrig hört något av den Bostonbaserade septetten förut, även om jag kände till att bandet fanns. Men efter att jag hört I'm shipping up to Boston för första gången så fastnade jag direkt för deras för genren ganska hårda Celt punk. Det är alltså inte så mycket på grund av den relativt anspråkslösa scenen som jag valt denna combo utan nästan uteslutande p.g.a. låten som i princip öppnade mina öron för en hel genre jag knappt visste fanns. Jag länkar denna gång även till Dropkick Murphys officiella video för låten.



Scen från The Departed (Youtube)

Dropkick Murphys-I'm shipping up to Boston (Spotify)

Dropkick Murphys-I'm shipping up to Boston
Officiell video (Youtube)

Desperado / Antonio Banderas & Los Lobos

Desperado är kanske inte ett särdeles djupsinnigt eller konstnärligt stycke filmhistoria, men det är en av nittiotalets coolaste actionrullar. Dessutom en relativt lågbudgeterad historia med amerikanska mått mätt. Dessutom har den ett riktigt bra soundtrack med låtar av både Dire Straits och Carlos Santana men kanske framförallt av Los Lobos som framför hela åtta spår på filmens soundtrack. De vann för övrigt en grammy för låten Mariachi Suite som är det sista spåret på nämnda soundtrack. Jag har dock valt låten Cancion Del Mariachi med Antonio Banderas på sång från filmens inledning eftersom jag gillar både låten och scenen.

Antonio Banderas & Los Lobos-Cancion Del Mariachi (Spotify)

Öppningsscenen från Desperado (Youtube)

Reservoir Dogs / Stealers Wheel

Quentin Tarantino är kanske den mest musikintresserade filmregissören någonsin. Det är åtminstone min gissning med tanke på soundtracken till samtliga av hans filmer. Det är nästan uteslutande bortglömd och udda musik som i flera fall har fått en nytändning på grund av creddigheten att förekomma i en Tarantinofilm. Några av de mer uppenbara låtvalen kanske hade varit Chuck Berrys You never can tell från dansscenen i Pulp Fiction eller för den delen Dick Dales Misirlou från öppningsscenen i samma film. Jag har istället valt en låt från Tarantinos, enligt min mening bästa film Reservoir Dogs. Det är låten Stuck in the middle with you med den brittiska pop/rockgruppen Stealers Wheel. Låten är en helt ok rocklåt i sig men tillsammans med Michael Madsen som fullblodspsykopat i regi av herr Tarantino så blir det cinematisk magi. Scenen parodierades senare av killinggänget i Nile City 105.6. Gitarristen i Stealers Wheel Gerry Rafferty utgjorde även en tredjedel av The Humblebums tillsammans med komikern och Skådespelaren Billy Connolly samt gitarristen Tam Harvey (om någon var intresserad).


Mr.Blonde: Scen från Reservoir Dogs (youtube)

Stealers Wheel-Stuck In The Middle With You (spotify)

Parodi av Killinggänget (youtube)

Apocalypse Now / The Doors

En av världens bästa krigsfilmer, Coppolas vietnamepos Apocalypse Now innehåller förmodligen tidernas bästa filminledning. Helikoptrar i slowmotion, napalmexplosioner och Martin Sheen som beter sig precis som hans son skulle komma att göra dygnet runt 32 år senare. Allt detta till tonerna av The Doors magnifika låt The End. Ohyggligt mäktig inledning på en ohyggligt mäktig film (8.6/10 på IMDB). Bara en sådan sak som att inleda en film med en låt som heter The End är ju smått briljant. Har ni inte sett filmen så börja åtminstone med att kika på inledningen genom att klicka på länken nedan. Jag länkar som vanligt även till låten på Spotify.

OBS. Youtubelänken kan eventuellt krångla om ni gått in hit via Networked blogs länken.

Apocalypse Now Opening Scene (youtube)

The Doors-The End (spotify)

Fight Club / Pixies

Jag börjar denna filmmusikskavalkad med min absoluta favoritfilm fight club. Om ni inte har sett Fight club så vill jag utfärda en så kallad spoiler alert här då jag valt låten från slutscenen i filmen. Jag hade innan jag sett Fight club aldrig hört Where is my mind med Bostonbandet Pixies, men jag fastnade för låten direkt. Själva slutscenen är helt fantastisk i sig, men denna låten förstärker känslan ännu mera. Jag bjuder här som vanligt på en Spotifylänk men även en Youtubelänk till själva scenen. TITTA INTE PÅ YOUTUBELÄNKEN OM NI INTE HAR SETT FILMEN ÄNNU.


Pixies-Where Is My Mind (Spotify

Slutscenen i Fight Club (Youtube)

Nytt tema: Filmmusik

Eftersom jag har fått in exakt noll förslag om nytt tema i min musikblogg så bestämmer jag själv att det blir filmmusik ett tag framöver. Jag kommer att presentera låtar som på ett eller annat sett har gjort ett starkt intryck på mig genom att jag sett en film där låten förekommer. Ett klassiskt exempel är ju när man frågar någon om de har hört Misirlou med Dick Dale? I 90% av fallen svarar de nej den har jag aldrig hört. Men om man säger intromusiken till Pulp Fiction så är det nog istället 90% som vet exakt vilken låt man menar. Det kommer alltså att vara låtar som är viktiga för en film men även filmer som har varit viktiga för en låt. Helt och hållet enligt mig naturligtvis.

Önskemål om nytt tema?

Jag kan ju inte gärna hålla på att presentera covers i all evighet. Därför undrar jag nu om ni båda som läser denna blogg har några önskemål på något nytt tema? Filmmusik, Themes, Genres, One hit wonders, Sluta blogga för helvete!, och så vidare. Låt förslagen flöda in bara.

Johnny Cash

Det vore ju rent utav skändligt att presentera ett urval av covers utan att inkludera själva kungen av covers John R. Cash. Men eftersom det finns över 100 stycken spridda över 149 album så var det lite svårt för mig att bara välja en. Bara på de sex skivorna i American-serien finns det över 60 covers. Jag har därför valt fyra stycken låtar som jag tycker är särskilt lyckade i Cashs tolkning.
Eftersom detta är själva avslutningen på min cover-serie så bifogar jag även en länk till en Spotifylista med enbart covers och deras original. Samtliga covers som jag har presenterat plus några till finns med.

U2-One
Johnny Cash-One

Nine Inch Nails-Hurt
Johnny Cash Hurt

Soundgarden-Rusty Cage
Johnny Cash-Rusty Cage

Neil Diamond-Solitary Man
Johnny Cash-Solitary Man


Spellista med Covers

Black Sabbath / Sepultura

Låt: Symptom of the universe


Originalet: Låten Symptom of the universe räknas som en av de allra första trash-metal låtarna. Den spelades dock in första gången för Black Sabbaths sjätte studioalbum Sabotage 1975, alltså ca. 10 år innan trashen blev riktigt populär. Så här lät den då.


Black Sabbath-Symptom of the universe



Cover: Det Brasilianska Trash-metal bandet Sepultura grundades i Belo Horizonte 1984. De har sedan dess släppt 11 fullängdsalbum, 6 med grundaren och frontmannen Max Cavalera och 5 med den nya sångaren Derrick Green. Bandet har sålt över 15 miljoner skivor till dags dato även om populariteten har minskat avsevärt sedan Max Cavaleras avhopp. Intressant fakta är att det idag finns minst två band som regelbundet spelar Sepulturalåtar live. Det ena är naturligtvis Sepultura själva som idag enbart har en av originalmedlemmarna kvar. Ett annat band är Cavalera Conspiracy som har TVÅ av Sepulturas originalmedlemmar, nämligen Max och Igor Cavalera. 1994 gjorde Sepultura en cover på Symptom of the universe för Black Sabbath tribute skivan Nativity in black.


Sepultura-Symptom of the universe

KC & the Sunshine Band / White Zombie

Låt: I'm Your Boogie Man


Originalet: KC & the Sunshine Band grundades 1973 i Miami, Florida. De gjorde sig ett namn som en av 70-talets absolut största discogrupper med discoklassiker som "Get Down Tonight", "Thats the Way (I Like It)" och "Shake Your Booty". 1976 släppte de sitt fjärde album som de av någon anledning valde att kalla "Part 3". På detta album finner man alltså låten "I'm Your Boogie Man" för första gången.

KC & the Sunshine Band-I'm Your Boogie Man


Cover: Robert Bartleh Cummings AKA Rob Zombie grundade tillsammans med basisten och dåvarande flickvännen Sean Yseult 1985 gruppen White Zombie. De hann släppa fyra album innan de splittrades 1998 och Rob Zombie fortsatte som soloartist. White Zombie spelade in denna cover på den den gamla discohiten för filmen The Crow: City Of Angels. Den förekommer inte på någon av White Zombies album, däremot är den med på Rob Zombies greatest hits album "Past, present and future". Låten var för övrigt Grammy nominerad i "Best metal performance" 1996.

White Zombie-I'm Your Boogie Man

Gasolin / Cornelis Vreeswijk

Låtar: This Is My Life / I Mina Kvarter



Originalet: I mitten av 70-talet så var det danska rockbandet Gasolin ett av nordens i särklass mest framgångsrika band. Men säg den lycka som varar. 1978 splittrades Gasolin och frontmannen Kim Larsen startade istället sin solokarriär. På sitt album "Efter Endnu En Dag" från 1976 finner vi originalet "This Is My Life".


Gasolin-This Is My Life



Cover: Cornelis behöver väl knappast någon djupare presentation. En av Sveriges absolut största trubadurer genom tiderna och då menar jag inte bara i omfång. Det är lite oklart när han spelade in denna cover på Gasolins gamla hit, men jag tror att den är utgiven först på albumet "En Fattig Trubadur" som släpptes 2000 d.v.s. 13 år efter Cornelis död. Om det är någon som har andra uppgifter så var vänliga att lämna en kommentar nedan. Hursomhelst så är det en mycket vacker tolkning av "This Is My Life", översatt till svenska dessutom.


Cornelis Vreeswijk-I Mina Kvarter

Irländska tongångar

Idag 17/3 så är det Saint Patrick's Day. Jag gör därför ett avbrott i min presentation av covers för att istället ge er en spotifylista bestående av musik med irländsk anknytning. Några av banden/artisterna på listan är från Irland och andra är inte det. Alla spelar hur som helst musik med irländska influenser av olika grad. Klicka som vanligt på länken nedan för att njuta av detta musikaliska folks ljuva toner. Avnjut gärna listan tillsammans med en Kilkenny eller ett glas irländsk whisky om tillgång finnes. Happy Saint Patrick's Day to you all!




Irländska tongångar

Neil Young / Type O Negative

Låt: Cinnamon Girl


Originalet: 1969 släppte den då 23-årige kanadensaren Neil Young skivan Everybody Knows This Is Nowhere med singeln Cinnamon Girl som skulle komma att bli en av hans mest kända låtar. Klicka på länken nedan för att höra originalet.


Neil Young-Cinnamon Girl





Cover: Type O Negative från Brooklyn, New York drabbades i april förra året av en stor tragedi då frontmannen och sångaren Peter Steele gick bort endast 48 år gammal. Kvarvarande medlemmar har inte uttalat sig officiellt om huruvida bandet kommer att fortsätta utan Steele, men det är föga troligt. På albumet October Rust från 1996 finner man denna annorlunda men enligt min mening mycket trevliga cover på Neil Youngs låt.

Type O Negative-Cinnamon Girl

Chuck Berry / W.A.S.P.

Låt: Promised land

Originalet: Redan 1964 spelade Chuck Berry in låten Promised som finns på albumet St. Louis to Liverpool. Den har sedan dess blivit tolkad ett flertal gånger av bland andra The Band, Elvis, The Greatful Dead och Meat Loaf. Så här lät 1964 års original.


Chuck Berry-Promised Land








Cover: De kallades i mitten på åttiotalet för världens äckligaste rockgrupp av tv-programmet Barnjournalen och den skitnödigt kristne tokdåren Sievert Öholm höll ivrigt med. Med dagens mått så är de väl ett relativt harmlöst Glam/Sleaze-band. Bra skit är det hur som helst, och på deras senaste album Babylon från 2009 finner man denna cover på Chucks gamla dänga.


W.A.S.P.-Promised Land

Megadeth / Hellsongs

Låt: Symphony of destruction







Original: Dave Mustaine kan vara den bittraste rockmusikern i världen. 1983 sparkades han från Metallica p.g.a. ett allt för osunt leverne avseende droger och alkohol. Sedan dess har han varit en mycket arg och missnöjd karl trots framgångarna med sitt eget band Megadeth. Bitter eller ej, skriva låtar kan han göra även om hans sångröst enligt mig lämnar en del i övrigt att önska. 1992 spelade Megadeth in Countdown to extinction där man finner en av deras mest kända låtar Symphony of Destruction. Klicka på länken nedan för att lyssna.

Megadeth-Symphony of destruction





Cover: Hellsongs som bildades 2004 är ett coverband som gör loungeversioner av kända hårdrocks- och metallåtar. På deras första fullängdare Hymns in the key of 666 finner man denna Megadeth cover.

Hellsongs-Symphony of destruction

Covers

Att göra en cover kan naturligtvis vara ett småaktigt sätt att girigt sko sig på någon annans talang och framgång. Det kan också vara en hyllning till en förebild eller ett fantastiskt stycke musik som på ett avgörande sätt påverkat en artist musikaliskt. Eller så är det bara en hyfsat bra låt som någon känner att det skulle vara festligt att tolka. I vilket fall som helst så finns det en hel uppsjö av covers där ute och de är naturligtvis av varierande kvalité.
För att jag personligen ska tycka att en cover är bra så bör den i första hand skilja sig en hel del från originalet utan att för den sakens skull vara sämre. Det finns oräkneliga exempel på covers som i princip bara är nyinspelningar av originalet, vilket jag kan tycka är helt onödigt.
Det är naturligtvis också en fördel om originalet inte suger då det kan vara tämligen svårt att göra något bra av skiten (Lillasyster-Umbrella).

Jag kommer i denna blogg ett tag framöver, med start ikväll att presentera några av de bästa, tuffaste och mest intressanta covers jag har hört. För att ni ska kunna följa denna blogg på ett optimalt sätt så bör ni ha tillgång till Spotify då det i varje inlägg kommer finnas länkar till låtarna som jag presenterar. Tanken är att man ska kunna lyssna på låtarna samtidigt som man läser om dem.